Hade besök av min vän Ulrika och barn i söndags.
Efter hon vart hos oss satt jag och tänkte på hur lugnt det var och vi kunde verkligen bara sitta ner och tjata!
Ja hunden var lite vild i början men även han lugnade ner sig sen!
Jag satt och tänkte på när vi började umgås igen, när barnen var små.
Vi var mammalediga samtidigt. Då fick vi prata mellan matning, blöjbyten, sitta och leka på golvet eller springa efter barn!
Men nu har visst åren gått och barnen blivit stora, fast vi har väl knappt blivit äldre...
Nu har dom vart ganska så stora ett tag men det var först nu jag verkligen tänkte på det! Barnen lekte (martin inräknad) och vi satt och mådde gott i soffan!
Tänkte faktiskt att detta var en ganska skön förändring, att kunna sitta ner och ta det lugnt och bara umgås 