I natt mötte jag min lillebror i mina drömmar
Jag blev så glad så att bara sprang och gav han en stor kram och puss
Han log sitt finurliga leende och höll om mig
sen sa han
-Du behöver inte oroa dig jag klarar mig och har det jätte bra
sen tittade han på mig med ett leende som spred sig enda upp till ögonen
sen skulle jag gå
han stod kvar och log

Och jag har oroat mig för hur han har det..
nu fick jag svar och ska sluta oroa mig
men saknaden försvinner aldrig