Mina föräldrar heter Merja och Kalevi
och Båda har kommit hit till Sverige från Finland

Dom har hållt ihop i många år
och många barn..

Tyvärr gick min pappa bort för 6år sedan efter en tids sjukdom
Jag har många minnen..

Han samlade på det mesta som en skrotnisse
och suckade över mig när jag inte förstod matten i skolan

i tonåren upplevde jag honom som sträng
i och ville inte alls ställa upp att köra mig hit och dit, fast har man fem barn att köra
kanske det blir för mycket?

Sen när jag blev vuxen hade vi en mycket bra relation och kunde prata om det mesta
och han ställde alltid upp och hjälpte till med det han kunde

Han och Martin tog alltid en middagslur på soffan när vi hade varit där och ätit


Min mamma, min lilla mamma
Hon är en stark liten kvinna
efter allt som hon gått igenom de sista åren, kämpar hon på ändå
och finns här för mig

Från bardomen minns jag alla böcker hon läste för mig
och
att hon bakade bullar i massor

Hon var oxå sträng i tonåren men inte lika sträng som pappa
Alla tonåringar kanske upplever sina föräldrar som stränga?

Jag vet att min mamma finns där för mig i vårt och i torrt
jag kan ringa henne om jag är glad, arg eller ledsen
och om jag inte ringer tillräckligt ofta så ringer hon och undrar varför jag inte ringer!!

Vi kan prata  och disskutera det mesta
och ibland tycker vi likadant och ibland inte
men spelar ingen störe roll..