Imorse fick jag en påminnelse på hur snabbt en vardag kan förändras
på väg till jobbet körde jag förbi en bilolycka

Bilden av kvinnan liggandes jämte sin upp och ner vända bil
har fastnat på mitt minne

Kände hur tårarna brännde under ögonlocken
stackars kvinna och stackars anhöriga

Läste sedan på borås tidnings hemsida att läget var stabilt men allvarligt
håller verkligen tummarna för att allt ska gå bra

Efter att jag åkt förbi olyckan satt jag och tänkte på om jag hade vart bilen bakom henne
tänk om jag hade vart först på olycksplatsen
Hade jag klarat av det?
Hade jag vetat vad jag ska göra, hur när var?
Hoppas det, de första minuterna är viktiga för att kunna rädda liv!


Ta vara på er och era nära och kära
♥